Main menu: Start | Artilleri | Robot | Eldledning | Stridsledning | Fordon | Samband | Intendentur | Förbandstyper |

Jan 15
2018

Kustartilleridivision

Behovet av rörliga batterier bedömdes som stort i början av 1930-talet, framför allt för att ge försvaret på vissa kuststräckor större försvarseffekt. För detta ändamål behövdes bland annat rörliga kustartilleribatterier. Behovet av rörliga kustartilleribatterier var stort, särskilt för Gotlands försvar samt för stärkandet av försvaret inom Öregrunds- , Karlshamns- och Öresundsområdet, men även för medverkan vid avvärjande av landstigningsföretag mot andra delar av kusten där fast kustartilleri saknades.

Försvarsutredningen (1941) underströk att rörliga kustartilleribatterier helt stod till överbefälhavarens disposition för den användning (sjö- eller markmål) som ansågs lämpligast.

Inledningsvis organiserades under slutet av 1930- och början av 1940-talet de uppsatta tunga rörliga kustartilleribatterierna i tre divisioner:

  • 1.kustartilleridivisionen, som innehöll 1., 2. och 3. 15,2 cm kustartilleribatterierna (3 pjäser per batteri), organiserades 1942 vid KA 2.
  • 2.kustartilleridivisionen, som innehöll 4., 5. och 6. 15,2 cm kustartilleribatterierna (3 pjäser per batteri), organiserades 1944 vid KA 2.
  • 3.kustartilleridivisionen, som innehöll 1., 2. och 3. 21 cm kustartilleribatterierna (3 pjäser per batteri), organiserades 1944 vid KA 4.

Tillsammans innehöll dessa tre kustartilleridivisioner:
9 st 21 cm kanon m/42
9 st 15.2 cm pjäs m/37
14 st 15,2 cm pjäs m/37B


21 cm kanon m/42.


15,2 cm kanon m/37.

Till de nyanskaffade kustartilleribatterierna byggdes tretton förberedda grupperingsplatser. Utbyggnaden av permanenta grupperingsplatser innebar att batteriplatser och växelbatteriplatser utbyggdes med pjäsfundament utan bröstvärn. Splittersäkra ammunitionsdurkar byggdes vid varje pjäsplats. Sammanställningsplatser byggdes med fullträffsäkert skydd och eldledningsförbindelser byggdes ut. I vissa fall byggdes även fasta observationsplatser. Cementrör lades upp vid varje pjäsplats för anordnande av splitterskydd för bemanningen.

Batteriplatser för fältgrupperade batterier valdes ungefär fem kilometer från kusten för att inte batterierna direkt efter landstigning skulle dras in i markstrid. Mätförbanden grupperades framskjutet. Avståndet mellan varje pjäs var beroende på terrängen några hundra meter.

Vid varje batteri fanns två vågbasavdelningar och två inbasavdelningar som mätte i målets läge.


4 meters inbasmätare m/46.

I sammanställningsplat m/37 (tält) fanns bla skjutbord m/33-37 och korrektionsbord m/38, för omvandling av mätvärden från mätavdelningarna till skjutelement för pjäserna.


I sammanställningsplatsen m/37 omvandlades målets läge till riktvärde för pjäserna.


Korrektionsbord m/38.

I alla batterierna skulle det ingå en 40 mm luftvärnsautomatkanontropp och rörlig 150 cm strålkastare.

Under 1945 reglerades vilket luftvärn de två 15,2 cm kaustartilleridivisionerna skall ha i fortsättningen.
Divisionsstaben skall förses med två 8 mm luftvärnskulsprutor med marklavett.
1. - 6. 15,2 cm kustartilleribatterierna skall få två 8 mm luftvärnskulsprutor med marklavett, två 20 mm fältautomatpjäser och två 40 mm fältautomatpjäser.


40 mm luftvärnsautomatkanon m/36.


150 cm strålkastare m/37-38.


Skodatraktorn drar lavetten till 15,2 cm pjäs m/37.

1956 omorganiserades divisionsledningarna och ersattes av kustartilleribataljoner.

 Stora delar av den matriel tillhörande dessa förband finns utställda på museet.