Main menu: Start | Artilleri | Robot | Eldledning | Stridsledning | Fordon | Samband | Intendentur |

Febr 14
2016

Stridsledning vid rörliga KA-förband

Chefen för kustartilleridivision och senare kustartilleribataljon ledde förbandens strid. Underrättelser inhämtades från högre chef, från samverkande förband och med egna underrättelsemedel. Fientliga och våra fartyg på havet markerades på plott. När fientliga mål kom inom förbandens räckvidd skulle chefen leda striden och ge eldorder.

Fram till 1970 grupperades divisions- och bataljonsledningarna i tält. I vissa fall kunde grupperingen ske i lämpligt belägna hus eller anläggningar under mark krigsplanläggas. Stridsledningsmaterielen bestod av kartor och sjökort på vilka egna och fientliga förbands rörelser skulle plottas och av sambandsutrustningar.


Manuell plotting med utritad kurs och tidsangivelser för våra och fientliga fartyg.

Alla underrättelser överfördes per telefon och plottades manuellt. Samtidigt fördes olika tablåer som utvisade förbandens beredskap, ammunitions- och underhållsläge med mera. Till varje underställt förband fanns det minst två trådlinjer, en order- och rapportlinje samt en stridsledningslinje. Härutöver upprättades i allmänhet också en eller flera ”brödlinjer” för underhållsfrågor med mera. Reservförbindelse kunde upprättas på radio. Det läge som framgick av bataljonschefens plott lästes fortlöpande över till battericheferna, så att de hade en kopia hos sig. Radio användes för att inhämta underrättelser från samverkande förband till sjöss samt som reserv inom divisionen/bataljonen, till högre chef och till samverkande förband.

Att gruppera en bataljonsstab med ovan beskriven utrustning i tält var en omständlig procedur som tog många timmar. Antalet kablar som låg på marken i och utanför tälten var stort. Dåtidens mobila elverk var ibland opålitliga och medförde ofta strömförsörjningsproblem. Det var inte heller lätt att vid kall väderlek med hjälp av enbart vedspisar hålla värmen i tälten, vilket ofta medförde stora påfrestningar på personalen.

Stabstält 22  
Stabstält 22

Från 1970 grupperades bataljons- och batteriledningarna i hyddor. All materiel såsom plott, sambandsutrustning (radio- och telefon, fax telefonväxlar med mera) installerades fast i hyddorna. Lådor och fack för pärmar, kartor, papper, publikationer, stridsplaner med mera fick också plats. Strömförsörjning ordnades med moderna mobila dieselelverk, som också kunde försörja de elektriska värmeelementen. Vid ankomst till en förberedd grupperingsplats, där erforderliga trådlinjer redan fanns på plats, kunde bataljons- och batteriledningarnas grupperingstid härigenom reduceras avsevärt.


Manuell plotting i en sammanställningplatshydda (S-plats)

 


Plottingkarta som var belyst och gick att rulla i sidled

Det nya stridsledningssystemet STRIKA (Stridsledning KA) installerades i bataljons- och batteriledningshyddor SL1/SL2 respektive BLC. STRIKA, tillsammans med sambandssystemet möjliggjorde ett snabbt och säkert utbyte av information mellan spaningsenheter och stridslednings-centralerna (hyddorna). Systemet samlade all tillgänglig spaningsinformation och skapade en ensad och gemensam lägesbild i nära realtid, som var grunden för förbandens verksamhet. Systemets centraler arbetade normalt i ett sammankopplat informationssystem, men vid eventuella förbindelseavbrott eller vid förflyttning kunde varje central fungera autonomt.


Stridsledningssystemet STRIKA installerat i KA-bataljon 12/80 bataljonstabshydda SL 1/SL2

Från anslutna radarstationer och andra spaningskällor rapporterades mål – automatiskt eller manuellt – till bataljonscentralen. Målinformationen bearbetades och filtrerades och ställdes samman till en ensad lägesbild. Alla intressanta mål följdes och målens läge kurs fart beräknades och, lagrades i ett centralt minne tillsammans med övrig målinformation som måltyp identitet, storlek. Måldata presenterades på den grafiska presentations-utrustningen (elektroniskt plott) och på terminaler.

Den ensade lägesbilden utgjorde grunden för stridsledning och den delgavs via dataförbindelser automatiskt till underställda och samverkande förband. Lägesbilden rapporterades till högre förband.

Bataljonschefen beslutade om vapeninsats och från vilket eller vilka batterier insatsen skulle göras. Som beslutsstöd fanns i STRIKA en analysfunktion som presenterade ammunitionsinsats utgående från bl a batteri, måltyp, ammunitionstyp och målläge. Målläget kunde vara det verkliga läget eller ett predikterat läge.

Bataljonschefen beslutade på grundval av den samlade informationen från vilket batteri vapeninsatsen skulle göras. För att förenkla dessa beslut innehöll systemet också funktioner för prediktering av mållägen och skjutfallsanalys. Skjutfallsanalysen beräknade vilken ammunitionsinsats som krävdes med hänsyn till angivet batteri, utpekat mål och ammunitionsslag. Den bearbetade informationen kunde överföras till andra förband, till exempel fasta kustartilleriförband och samverkande mark- och sjöstridsförband.